Svensk ordbok 2009, webbversion

mene te´kel substantiv, plur. ~, neutr. ●äv. ett ord ngt som tolkas som före­bud om under­gång komm.sedan 1882till arameiska mene mene teqel ufarsin ’räknad, vägd, styckad’ (Bibeln: Daniels bok 5:25)